johannaochfannys

Nu sitter vi i en soffa i centrala Gbg och gråter över saknade minnen och ett saknat liv.

Längtsn, vi kommer alltid vara afrikaner inombords på ett eller annat sätt

LOVE

Nu på Lördag den 9 maj kommer jag och Fanny dela med oss av vår Afrika vistelse i SMU-gården i Gånghester! Det börjar kl 18.00 och efteråt är det lite fika mm.  Alla som vill är hjärtligt välkomna.

/johanna

Håller på att skriva ett långt innlägg om safarin som jag lovat tidigare.men det är så segt med bilduppladdningen, nästan som i Afrika så jag kommer tyvärr inte publicera det ikvälll..men håll ut. Jobbar för tillfället hos pappa och han kör fullständigt slut på mig. Är inte van vid att klättra på stegar och sälja markiser. Men det går ganska bra..förutom att jag trampat sönder en fönsterbräda har ingen större kris orsakats..imorn skall jag dock inte med ut och montera utan stanna i fabriken och lagga tält och sätta ihop lamellgardiner..

på hyelgerna har jag jobbat lite på djurparken. Känns bra att tjäna pengar igen. Annars hittar jag inte på så mycket. Sover när jag får tillfälle, går promenader på kvällarna efter jobbet och pusslar ihop träffar med kompisarna!! Mimmi var hemma denna helgen, vilken shock! Men det var mcyket trevligt!

Det var lite i korta drag om vad jag gör just nu..om ni ville veta! ;)

ps. en fantastiskt nyhet. Tobbe, våran afrikabror från Umeå kommer ner till oss på fredag. Han ska på konsert på torsdagen i Götet men sen kommer han hit och sover en natt. Ska bli kanon att ses, kan inte förstå att senast jag såg honom var vi i Stonetown på zanzibar..4 månader har gått..kulkulkul ska det bli att ses iaf!

puss och godnatt

Efter lite tjat från jojjo är det väll dags att även jag utnyttjar detta fenomen.

Idag fick jag lite ont i hjärtat. Läste deras blogg, brudarna som invaderat vårat barnhem. Eller, nej,
klart de inte har men de får nu se och uppleva delar av det vi upplevde. När jag läser deras blogg blir plötsligt Afrika så levande igen för mig. Jag ser framför mig Mamas förtjusning över de nyinskaffade hönsen, barnens lekar, bråken.. allt. På något vis har jag delvis lagt Afrika lite i en låda i mitt rum. Jag har helt enkelt valt att inte läsa min dagbok från då. Nu är det 3 månader sen vi kom hem. Jag ska läsa den ikväll, kanske. Vet inte varför jag valt detta sätt men det känns inte fel, fast ändå. Hej, Jag är ambivalent,  jag vet.

Nu ska jag ta kontakt med Mama, för första gången. Känner att jag svikit... Jag blev med den volontären som mama berättade om med svartnande ögon. " de åker och hör aldrig av sig, även fast de lovar att de ska sponsra med pengar...
POLE, ska skärpa mig. Sviker inte tuleeni!

Fred ut / Fanny

Hej nu är jag tillbaka i Sverige igen..sedan igår eftermiddag! Allt är bra och jag mår finfint.

Har mejlat lite med en tjej som heter Camilla. Hon och hennes kompisar åkte ner till barnhemmet nu i slutet av mars..var inne och läste på deras blogg precis nu och såg följande..
Pa tva dagar har vi varit uppe pa sjukhuset med fem barn som fatt malaria och kopt mediciner. Man kan inte lata bli att tanka vad som skulle kunna handa om vi inte hade varit har och kunna kopa mediciner till dom..... Barnhemmet behover verkligen pengar. Idag hade vi mote med Mama Faradji och fick veta vilka resurser de behover. Las detta!

Postat av Tanzaniaprojektet:
Hej! Vi är i stort behov av fler månadssponsorer till Tuleeni och tänkte om ni möjligtvis kan höra med familj och vänner om någon kan tänka sig att skänka en liten summa varje månad. För 50 kr i månaden så kan barnhemmet få ca 6 kg ris, så varje liten krona gör skillnad!! På denna sida kan man läsa mer om sponsringen och se hur pengarna används: http://tanzaniaprojektet.se/swe/tuleeni.php och om någon är intresserad av att hjälpa till så kan de kontakta oss på info@tanzaniaprojektet.se Hälsningar Maria och Linus 2009-04-03 @ 18:59:42 URL: http://www.tanzaniaprojektet.se/

Så om ni vill göra en god gärning nu idessa stundande helgetider och bringa ännu mer glädje för fler denna högtid..gå in och kolla och ge en slant..så lite gör så mkt, klyshigt men sant!
Johanna

Hejsan.
Imorgon bär det av till Italien, igen! Ska bli kul att träffa pojkvännen och återvända till landet:) Där det nu är vår vår vår, och ca 17 grader. Såg att det dock skulle bli lite tråkigare väder på onsdag..det är väl typiskt! Kommer stanna på obestämd tid..men inte för länge! Får se vad jag tar mig till, tanken är väl att plugga italienska eftersom han jobbar och jag verkligen inte har någon lust att sitta hemma själv varendaste dag! Men vi får väl se vad de blir...Ska iallafall jobba här hemma i sommar, både på Djurparken och Nelly.com, samtidgt som jag kombinerar dessa skall jag försöka få in Markis service med..

Ni kanske undrar hur jag har råd att resa så mycket. Har hört att de går lite rykten...
Om ni reste med min budget så hade ni alla kunnat resa imorgon med omnejd. förra gången fick jag tillbaka pengar från försäkringen eftersom vi blivit rånade. De betalade resan hem och tre veckors leverne..dock ingen ny mobil eller kamera. Kan erkänna att jag levde lite på min pojkvän, men kommer han hit blir det ju samma..inga skuldkänslor här inte!

Denna gång: Fabio betalar biljetten ner, sedan så bor jag gratis och äter inte mer än nödvändigt, haha! Några utflykter och shopping blir det otroligt lite utav. Förra gången var jag i Milano en dag, vilket den Au pair familjen betalade eftersom jag skulle på arbetsintervju! Jag köpte en jacka och en tröja på rean. De blev tillsammans 100 kr.

Jobbar man minst 8 timmar på Nelly i två veckors tid ger det pengar för att leva ett tag, speciellt när boendet är gratis. Sedan har jag också jobbat hos pappa, och jag hoppas att han kan ge mig lite lön i förskott..Han är snäll han och har hjälpt mig en del när jag har behövt! Det ska jag villigt medge. Men Afrikaresan betalade jag efter att ha jobbat på Djurparken och Nelly. Jag har jobbat sedan jag var 15 och slavat på ponnyridningen i 3 år för 50 kr i timmen före skatt..(okej, lönen höjdes för varje år, men medlidande;))

Självklart är jag bortskämd som alla svenska tonåringar, vissa mer eller mindre. Jag är inte född med silversked i munn och har alltid varit med och hjälpt till och jobbat på olika sätt..det kanske också förklarar mitt långa CV...haha. Har jobbat på ganska många ställen för min unga ålder..Gina Tricot, Joel/Jolina, Djurparken, Nelly..

Har även några korta kärriärrer på: Stjärngodis, Kappahl, DNA..de ni!

Kommer ihåg när man inte hade några krav när det gällde jobb. När jag var liten hjälpte jag pappa på Hestra Midgård med att sälja glass varje onsdagkväll på sommaren tror jag, om jag inte minns fel. Varje avslutad kväll fick jag min favoritglass, Daimstrut. De kallar jag det perfekta jobbet! :D

Nu blir det inte så mycket bloggande, eller iaf sämre uppdatering! I think..

Men jag lever och befinner mig mitt i Venedig! Kommer finnas på Ristorante Da Stefano en del, på Lido i BILLA mataffären och strosande på Venedigs gator och gränder..so if you want to see me..
//Johanna

Idag är jag väldans snuvig men på ett strålande humör..det kanske var att ta i men det är en mycket bra dag

Imorse fick jag reda på att hela familjens bästis, Maria Block kommer hit i helgen! :D
Jag har sytt klart mina jeansleggings med dragkedjor
Jag får tillbaka mina 450 kr från läkargruppen (rik nu)
Jag fick 100 kr av mamma
Jag har köpt blondering till håret
Lagat min favoriträtt

Som ni ser är man ytlig igen, blondering liksom. Men jag bär med mig, kunskap och vetskap från afrika som jag hoppas att jag aldrig glömmer eller förtränger.

jag återkommer, nu ska jag köra mor till träningen och hämta ut mina cash!

PUSS

För att ni kommenterar, det är alltid lika kul att läsa era kommentarer och de gör min dag!

I fredags fick jag reda på att jag inte kunde vara kvar på Nelly eftersom de endast. får ha 5 timm-anställda på hela företaget. Så från och med första mars drog de in på personal och jag blev tyvärr drabbad. Så just nu jobbar jag hos pappa, inte världens roligaste men jag fördriver tiden.

Idag är en riktigt skitdag, jag mår inte helt hundra. Känner mig konstig och väldigt känslig. Jag sover dåligt om nätterna precis som jag gjorde när jag precis kommit hem från Afrika och jag saknar det livet så fruktansvärt. Det gick dock över ett tag men nu är det samma, finns ingen Fabio som man kan gråta för heller.l eller som tröstar när man berättar hemska afrikaminnen. Smsade en av de äldre tjejerna på barnhemmet igår. jag bad en kort bön om att det skulle komma fram och till min stora glädje gjorde det de!! Idag ringde hon några signaler. Hon la på innan jag hann svara, antar att hon inte har pengar, men jag har inte råd att ringa upp heller. Det kostar en förmögenhet att ringa till Tanzania! skickade dock ett sms till idag. Är så roligt att hålla kontakten med dem, är väldigt viktigt för mig och jag hoppas och tror att det är de för dem med. Så att de inte känner sig bortglömda. De gjorde så otroligt mycket för mig och de betyder guld. Mejlade också Mama Faraji, hon skrev att hon och barnen sprungit KILLMarathon. 5 km. Alla som är med och medverkar får en gratis T-shirt..jag tror nog att många sprang!

Jag vill bara få allt avklarat här hemma, jag och fanny skulle hålla en lektion om vad vi varit med om och även berätta i församlingen. Men har inte fått något datum från något håll och jag känner att jag kanske inte kommer vara kvar i Sverige så mycket längre till. Jag vill iväg. Helst till afrika, men det blir nog Italien! Skillnad..haha!

Hemma är allt bra, speciellt med familjen. Men man känner att man vuxit upp och vill skaffa egen lya snart. Det var grymt jobbigt att komma hem efter 3 månader då man endast bott med Fanny, Tobbe och Emma i lite omgångar för att sedan inrätta sig i familjelivet..det tyckte nog alla inblandade parter! I Italien var det bättre men då saknade man genast den fyllda kylen, dammsugaren, den snygga inredningen, hunden och att det alltid är någon hemma. Det är det jag älskar så mycket. Man är aldrig själv hemma. Skulle i nuläget inte vilja bo själv, aldrig! Är inte tillräckligt rolig för att underhålla mig som Fanny skulle sagt..ligger nått i de! Jag behöver någon att dela saker med och att finnas där för andra..och så rolig är jag faktikst inte!

Nu i veckan ska jag ju då jobba hos pappa. Har lite ångest för att vara helt ärlig men det går nog bra. Man ska ju fokusera på det positiva:

Ligger på gångavstånd
Tjänar bra ( I hope)
Börjar senare och kan anpassa mina tider och göra lite som jag vill
Får lagad mat varje dag, slipper alltså lunchlådor som jag är så dålig på att göra
Kan vara med Wilma hela dagarna..och pappa då..hmm;)
Får sy

Det negativa kan vi ta en annan gång..ska göra lite terapi jag lärde mig på Doktor Phil..man skulle skriva ner allt negativt om en sak, läsa igenom det och sedan riva sönder pappret och slänga det. Hoppas det funkar! Nej så illa är det inte, i dessa tider ska man vara glad att man har ett jobb och en far som vill att man skall jobba hos han.

Peace/ Johanna

Afrikaresan är ovärderlig. Och den bär med sig en sådan fruktansvärd saknad. Känns som om jag har hemlängtan till ett land där jag aldrig bott permanent. Saknar barnen och själva livet där nere. Ibland tyckte vi det var omständigt men det är så härligt underbart och okomplicerat! Älskar det verkligen! Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka och det känns som om jag lever mer i det förflutna än i nuet! Det känns som om jag har mer människor där som jag älskar än vad jag har här hemma, något som är märkligt om man jämför med tid..3 månader mot 20 år. Men jag tror det är en annan sorts kärlek..ovillkorlig, anspråkslös..fina ord det där!!

Jaja sov gott iaf!

Puss joj

stressigt på jobbet idag, trots lågkonjuktur går det bättre än någonsin!

Idag skall jag nog träffa Fanny..om jag inte ska det så ska jag hem och göra lunch till imorn. Är så otroligt dålig på matlådor och har inte råd att äta ute. Så det har blivit mackor och frukt hela veckan ungefär. Men imorn blir det ändring!

Tänker väldigt mycket på Afrika och vill tillbaka till mina barn. Funderar mycket på att åka tillbaka och om/när det kommer bli av! Det kostar ju ganska mycket men det går att leva billigt där nere, och nu har jag vaccinerna och allt så jag slipper den kostnaden. Men biljetten och försäkringen är en smärtsam summa! Skulle helst vilja åka tillbaka redan idag, men om det blir av detta år vet jag inte. Isåfall blir det nog till vintern så jag slipper snön och slasket! Ingen favorit! Ska jobba hela sommaren så det beror på vad jag prioriterar, man ska väl flytta hemifrån någon gång med liksom..och utbilda sig!!

Puss kram ha en bra dag, lite snabba tankar från mig

er jojjo

Har lunch på jobbet nu och tänkte skriva några rader.

Det som händer just nu med mig är att jag jobbar heltid på Nelly.com, jag jobbar timmar och har inget kontrakt men sitter hela dagarna från 8-5 på Göta och leker inköpsassistent;)

Resten av tiden spenderar jag mest med familj och vänner, jag försöker komma ikapp lite med saker jag behöver ta itu med. Jag rensar ut garderober, framkallar foton från Afrika och håller kontakt med gamla vänner.

Sedan gör jag inte så mycket mer, jag tränar ytterst sällan och hjälper knappast till med något hemma, trots att jag verkligen borde!

Jag kom hem från Italien för ca 2 veckorsedan, jag var där 3 veckor och under denna period var också min bästa vän Mimmi där med sin pojkvän Daniel. Det var urmysigt och skönt att äntligen få träffa pojkvännen igen, efter fyra och en halv månad! Fråga mig inte hur jag orkar..

Nu i framtiden tror jag att jag kommer åka tillbaka till italien inom de närmsta, plugga lite Italienska och komma in i kulturen..

I sommar skall jag jobba här hemma, på Nelly och förhoppningsvis Djurparken, har inte pratat med dem än men efter mina 4 år känns det som att jag har en chans att få ett femte:D Sedan har jag också funderat att plugga på distans över sommaren. Jag hade först tänkt ta Italienska då men det fanns inte på distans, så det blir nog en författar eller skrivarkurs!

Så ser det ut, lite löst som vanligt sådär;)

Tänkte lägga upp en jättefin bild som Cecilia, Emmas kusin mejlade mig.




Jag och en Masai flicka i en masai by i Ngorongoro. Vilken kontrast!

We lilve in two diffrent worlds...


Love J

hade precis skrivit världens längst inlägg när jag råkade ta bort alltihopa, surt! Men nu skriver jag om en helt annan sak..

Vissa människor berör en så otroligt mycket. Det kan vara för livet eller en kort sekund. Somliga berör en ett tag, andra berör en på ett sätt som man aldrig kan sudda ut! När vi var på väg i safari landcruisern som skulle ta oss till parkerna åkte vi förbi många människor, hus och coca cola skyltar! Första dagen var vi i Lake Manyara, sedan begav vi oss till serengeti och Ngornongoro. 4 dagars, sovandes i tält. Efter att vi tältat första natten plockade vi ihop och lämnade Campen, vi begav oss då till Serengeti som är den största nationalparken. På vägen dit stannade vi, jag vet inte exakt vad vi skulle göra eller varför vår chaufför Simbo stannade. Men så fort bilen stannat klängde det gatuförsäljare runt omkring oss. Jag hade väldigt stort medlidande med gatuförsäljarna som sprang runt bussar och bilar. De kollade på en med sina små hundögon och försökte sälja allt, Från apelsiner till träslevar och halsband. Deras bedjande blickar var svåra att möta och jag undvek allt som oftast att titta på dem..jag pallade helt enkelt inte!

I Afrika åker man med rutorna nervevade, iaf gjorde vi det. Och när vi fick en anstormning av dessa föräljare som stod och försökte kränga på oss halsband efter halsband runt vår safaribil tackade vi artigt nej. Vi hade redan köpt det mesta vi ville ha på olika massajmarknader och bunkrat upp..så vi var svårövertalade. När de märkte att vi inte ville köpa något försökte de istället byta till sig saker. De frågade efter solglasögon och kepsar..lämpligt nog( eller olämpligt) satt jag där med en sprillans ny, okey den var begagnad och jag köpte den billigt på en gata I moshi..men den var ny för mig och fin. Blå med vit logga fram till, och ren. Jag hade redan hunnit tvätta den efter att den åkt runt på huvud efter huvud på barnhemmet..

En liten kille, 16 år som stod vid bilen undrade om jag ville byta min keps mot hans. Han hade en sliten, ganska snygg sotarkeps. Jag kollade snabbt på hans knopp och bestämde mig för att jag icke ville byta...ett nerköp, men jag pratade glatt med killen och han var verkligen söt och hade otroliga, uttrycksfulla ögon. Jag frågade efter hans namn och ålder och vi småpratade lite. När vår chaufför kom och det var dax att åka gjorde vi "tecknet" till varandra inann vi körde iväg. Ni alla kanske nu undrar vad tecknet betyder, tecknet är att man tar sin hand, gör den till en knytnäve och slår till motpartnerns, sedan för man sin knytnäve till hjärtat, slår sig över bröstet, för handen upp och pussar den innan man lyfter den mot himlen som i en segergest.

Denna 16 åring med de otroliga ögonen berörde mig något så otroligt. Så fort bilen började rulla ångrade jag mig och jag ville bara kasta mig av, ge honom min keps och en kram. Jag vet inte om det var hans vakna, pigga och något sorgsna blick, härjade men söta ansikte eller min handling att inte byta som gjorde att jag reagerade och kände som jag gjorde. Han blev inte arg utan accepterade mitt beslut, och det var väl ingen big deal egentligen. Vi skildes som vänner. Men jag hade tårar i ögonen och var nära till gråt en minut efter vårat avsked..han berörde mig, och berör fortfarande mig djupt!

På tillbaka vägen tittade jag efter honom längst vägen där vi skilts åt, men jag såg honom aldrig mer..

Han berörde mig för livet, han gör mig otroligt känslosam och jag vet inte ens hans namn. Ibland krävs det så lite för att påverka en så mycket..

Johanna Ljunggren
Ett tips, byt din keps!

Något jag ogillar är när folk klagar, antar att jag inte är ensam på den fronten. Speciellt ogillar jag att klaga själv, det beror kanske på..hemma är jag nog ganska bra på det och kanske på jobbet ibland, men sådär i allmänhet! Efter min resa har jag verkligen ogillat när folk klagar och gnäller ännu mer..

Läste en sak i någon av mammas damtidningar häromdagen, kommer inte riktigt ihåg vad det stog men det var något i stil med:

Kanske har vi så mycket att vi inte uppskattar och sätter mål i våra liv, har man inget ser man mer värde i saker. Medans vi som har allt hela tiden försöker skapa oss nya värdern, det blir till överdrift-överkonsumtion, mm mm. Vi skapar behov vi verkligen inte behöver..

i damtidningen var det en mening..kanske blev lite luddigt, hoppas ni förstår!
Men de här med att klaga nu då, vi klagar på så futtiga saker..jag kan förstå om man klagar på att man är ensam, hungrig eller dessa ting, för de är verkliga behov. Men när det gäller en lösnagel, bussen, dammsugning..blaha

Jag har mött människor i mitt liv som har rätt att klaga, gråta och skrika..men istället var de bland de lyckligaste jag träffat... en liten tankenöt på måndagskvällen?
Har bara funderat lite kring detta idag!  

Är så skönt att jag fått börja lite smått på Nelly igen! Känns bra när man är luspank att äntligen kamma hem lite kulor! Sitter just nu och väntar på att"min" dator skall fungera, de installerar en massa program!! Luncgdax nu med snart..

denna vecka jobbar jag heltid från 8 till 5 mån-fredag, det tar sig! Det bästa är att en av mina bästa vänner Marie också jobbar, vi bor nästan grannar, hon har bil och kör:D skjuts på mornarna och 30 min längre sömn...lovely

Jaja back to work!!

puss J